lördag 27 juni 2009

Så var det dax igen!

Var och körde på Jorgen vågen nu på förmiddagen, körde landslagest project 54Cx, har börjat komma överrens med den.
Vågen är rätt så smal och svår, väldigt lätt att åka ut ur den, tyvärr. Skjåkvågen är som rena E4 mot denna våg. Men det är bara att träna på!
Har konstaterat att man aldrig ska köra ett sista åk, det var det jag tänkte göra för att sedan ta kameran och paddla över till upptaget.
Åkte ut på vågen, tippade och missade första rollen, o andra (i detta läget satt jag inte längre bra i kajaken) försökte ytterligare en roll och kom upp så jag fick luft för att försöka igen, men åkte mot första stenen, försökte rolla i bakvattnet som kommer där efter, kom upp för att tippa i allt bubligt vatten som är i det bakvattnet, åkte upp och ner mot nästa sten, där jag kilades fast, tänkte då rycka kapellet men kände att strömmarna tog tag i paddeln så satt kvar och åkte ur den lilla undercaten som var där, försökte ytterliggare en roll men kom inte upp. Antagligen har jag gjort ännu fler försök på roll än vad jag skrivit och jobbigt var det!
Nu ryckte jag kapellet, letade först av ren vana längst fram på sittbrunnen innan jag kom på att den är rakt över kapellet, tryckte ut mig ur båten och kände då att något gick sönder, visade sig vara ena bandet för ryggstödet.
När jag kommer upp till ytan åker jag in i ett väldigt roterande bakvatten, tittar efter kajaken som åker vidare i strömmen. Där efter ser jag Paula, en finsk tjej, komma paddlandes så vifftar och ropar till henne "ta kajaken" och hon svarar att jag ska stanna i bakvattnet, vilket jag inte hade några andra planer att göra. Men eftersom bakvattnet var väldigt roterande så lyckades jag inte hålla mig fast i stenen som var där utan åkte ut i strömmen och ut i forsen. Fick kämpa att trycka mig upp i varje våg för att inte hamna under vattnet (detta medföre att jag insett att nästa inköp är en ny flytväst!). När jag låg och kämpade i vågorna började jag fundera hur långt det var till stället där den stora valsen är och insåg att den är en bra bit ner så tillslut så avtog de stora vågorna och jag kunde med paddeln simma in till land.
När jag hade hämtat andan så funderade jag om jag skulle börja försöka gå upp till min kajak, började lite smått gå uppåt och tittade in i skogen och såg att det nästan bara bestog av brännäslor, så vände tillbaka ner till vattnet igen och då kom Paula nerpaddlandes med min kajak på släp.
Nu kommer nästa stora utmaning, laga kajaken... *suck*

1 kommentar:

Hanna sa...

Du ska ju inte göra det där sista... Och framförallt måste du vara rädd om dig!!!